I Sky City, där jag åt en läcker måltid i afton, måste man köpa en passagebiljett för att komma ut/in från/till tågstationen. Det beror på att spåret ägs av ett privat företag, med vilket en tidigare borgerlig regering slöt ett avtal. Nu är jag inte dummare än att jag begriper att det går att undvika avgifter, men inte skatter. Jag kan exempelvis passera Arlanda och kliva av i Knivsta eller Upplands Väsby, varifrån jag tar bussen tillbaka till Arlanda. Det tar bara någon timme, och jag slipper passageavgiften. En sak som förvånar mig är att det är gratis att gå på dass på Arlanda. På Stockholms Central och Cityterminalen kostar det 10 spänn. Det är en fråga som dryftats i årtusenden: avgift på bekvämlighetsinrättningar. Folk får bestämma själva om de ska kissa. Vill de det, så ska de också betala för sig. Emellertid kissar de mindre bemedlade i hissen som rullstols- och barnvagnsbrukare måste nyttja. Jag jobbar för att Jernhusen ska ta över toaletterna, och låta folk nyttja dem gratis. Listan över liknande, i mitt tycke omotiverade, avgifter kan göras lång. Det är många som reagerar, och plankar och piratkopierar för eget bruk. Alltför många litar inte på systemet.
4 kommentarer:
Jag anser att offentliga toaletter skall vara offentliga och inte köpas för de som har privat peng.
Problemet är väl snarare att somliga behöver rummet till några privata stunder i livet, då de ej har eget tak över huvudet. Ett annat är att folk stjäl toapapper och det blir kostsamt.
Jag röstar för toapapperskatt så att samtliga "users" inte ses som "losers".
Du är på skattelinjen. Jag instämmer. En särskild bilaga till självdeklarationen, där antalet förbrukade meter redovisas. De som använder mindre än två kilometer, behöver inte betala.
Ett problem är att toaletter används av hemlösa, för att de ska få lite sömn och slippa frysa ihjäl. Det är ett naturbehov, som borde lösas på annat sätt.
De var gruppen bostadslösa jag avsåg som känner sig som hemma på stadens toaletter, där vi andra skvätter.
Jag tycker att skattetrycket borde jömnas ut också, kanske skatt per kroppsvikt, där de mindre bemedlade med kött och/eller peng, också får en säng.
Men hur gör vi för att komma dithän? Som en god förälder borde jag ge mina bägge barn varsin bostad. En lägenhet kostar tre miljoner i Stockholms innerstad, och jag har inte varit tillräckligt sparsam. Jag berättade väl om huset där jag bodde förut? Det var en grosshandlare som skänkte huset till staden för att ge lägenheter till ensamstående arbetande kvinnor. Små men bra lägenheter. Nu har dessa smålägenheter byggts om till stora, och kommunen har sålt huset till bostadsrättsföreningen. Och ensamstående arbetande ensamma kvinnor har åter ingen stans att bo. Det blir Askrike camping i husvagn eller liknande. Du har kanske hört Joe Hills sång om den hemlösa fickan?
Skicka en kommentar