Jag hade den märkligaste dröm. I drömmen ringde min mobiltelefon. Det var från skatteverket.
-Hallå
-Är det ni som har skickat ett mail till oss med en bilaga föreställande ett sjökort med en liten röd prick på?
-En karta, ja, det är möjligt. Jag har inte så bra koll på det just nu. Jag ville väl förklara vägen...
-Har ni verkligen ingen aning om vad en sådan bilaga kostar?
-Nej, det har jag faktiskt inte.
-Men ni måste väl ha sett vilka enorma räkningar ni får när ungarna skickar bilder till sina kompisar.
-Nej, vi betalar väl en fast månadsavgift för bredbandet. Vad vi gör, påverkar inte priset.
-För oss på verket tar det en oerhörd tid att virussöka och öppna stora bilagor. Vi räknar med ungefär 90 öre per pixel.
-Låt bli att öppna då.
-Det kan vi inte, eftersom vi enligt lagen är skyldiga att arkivera all inkommande post. Vi ber er därför att inte bifoga onödiga bilder till er korrespondens.
-Ursäkta, då. Fortsättningsvis ska jag bara skicka svartvita mail till er.
-Tack, adjö.
-Adjö.
Om drömmen går att tolka, vet jag inte. Kanske var jag som liten svartsjuk på min pappa, och ville ha mamma för mig själv. Eller så handlar det om ett dolt förakt för myndigheter, som grundades i min barndom av den elaka badtanten, som förbjöd allt som var kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar