Homeopati, appendix

När jag läser och lyssnar, finner jag att vissa saker bör redas ut. Det är inte min stil att göra research, innan jag skriver mina bloggar. Det vore som att torka mig i arslet innan jag skiter. Sålunda bibringar jag eder följande tillägg till förgående blogg:

• Gift: Farligt att förtära, inandas och beröra : en bok om gifter och förgiftningar. D. 2, Gifter på gott och ont
  Bergmark, Matts, 1912-1980 (författare)
  ISBN 91-518-0902-8


• Placebo: Ett ämne är verksamt, därför att patienten tror att det ska hjälpa


• Analytisk kemi är den vetenskap som försöker påvisa en substans ner till den minsta nivå som är biologiskt verksam. När jag läste ämnet för en massa år sedan, kunde man påvisa i storleks ordningen attogram = 10^-18 g. Det är en kvantitet som ändå är större än den som vanligen finns i homeopatiska preparat. Det finns ingen vetenskaplig metod att påvisa ämnen i så utspädda lösningar. En föreställning finns att man kan lämna en flaska till en analytisk kemist, och att han sedan ska tala om vad flaskan innehåller. Det kan han inte. Han kan bara säga om den innehåller ämnet A i en detekterbar mängd. Det har ibland lett till rent löjliga mätningar, som halten bensapyren i barnkläder. Politikerna ville veta det. Kemisten visste ju att det kan finnas en massa giftiga saker i tyger, men han blev beordrad att mäta benspyren...


• Statistik är lika besvärlig. Det går inte att bevisa att en faktor saknar effekt med statistiska metoder. Det är som att plocka strumpor i en mörk garderob. Att man har hittat tusen svarta strumpor, bevisar inte, att det inte kan finnas en vit.


• Noll finns inte. För ett antal år sedan krävde ett fackförbund att det hygieniska gränsvärdet för vinylklorid skulle sättas =0. Det var ett orimligt krav, eftersom det inte går att mäta noll.

Reflekterande älg