Syra-bas är typiskt för hur vi brukar hantera motsatser. Syra är det positiva. Bas är icke-syra. Vi hanterar många fenomen på liknande sätt: ljus-mörker, värme-kyla, ljud-tystnad. Sålunda är kocentrationen av protoner (vätejoner, H+) ett mått på surheten. Om [H+]=0,0000001 =10^-7 , så säger vi att lösningen är neutral, eftersom det är koncentrationen i absolut rent vatten. I en stark syra kan koncentrationen vara 10 eller 10^1. Den här exponenten med omvänt tecken är det s.k. "pH". Vi har att göra med en logaritmisk skala, och pH=0 har ingen särskild betydelse. Det enda som det säger är, att protonkoncentrationen är 10 ggr pH=1. Somliga har för sig att allting är motsatspar. Det är fel. Ibland är verkligheten mer komplicerad. Fast många gånger kan vi hitta motsatspar i naturen, i historien och i livet. Nu vill jag påstå att syra-bas inte räcker till för att förklara kemin. Det finns en annan faktor av lika stor betydelse: red-ox - reduktion-oxidation. Ett ämne sägs oxidera, när det ger ifrån sig elektroner, och reduceras, när det tar emot dito. Fast elektronen är ju i vissa sammanhang att betrakta som en bas.
______________
Experiment. Har någon prövat att koka lutfisk i en aluminiumkastrull? Det är inte bra. Om aluminium kommer i kontakt med en någorlunda stark bas, oxiderar det under vätgasutveckling. Om man däremot lägger aluminium i koncentrerad salpetersyra, så händer ingenting. Denna syra löser annars upp silver, vilket klassas som "ädelmetall". Praktiska laborationer är mycket givande. Det ger ofta snabba svar. Inte för att jag föraktar "det rena tänkandet", men meditation i en mörk grotta är mer krävande än det praktiska experimentet. Jag är väl lat. Det är få användbara teorier om världens sanna beskaffenhet, som kommer från det rena tänkandet. Fast vi kan nog inte klara oss utan det i alla fall. Det finns så många bedrägliga illusioner. En matematiker eller filosof behövs ibland för att påvisa synvillor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar