I dag hörde jag en repris från fredagen: Tornedalsresa. Det var lite dubiöst. Torne älv har av en händelse blivit en av gränsälvarna mellan Sverige och Finland. I Tornedalen talas en finsk dialekt, vilken har fått status av minoritetsspråk i Sverige, och är dialekt i Finland. Programmets redaktör har sina rötter i Pakistan, som hon refererar till som "sitt andra hemland". Det är ett land som också har delats i två delar: Pakistan och Bangla Desh 1971. Före 1947 var landet en del av Brittiska Indien. Somliga muslimer lämnade den hinduiskt dominerade södra delen, som blev Indiska Unionen. Somliga hinduer lämnade norra delarna. Under folkomflyttningen passade de bägge "folken" på att kasta skitord och stenar på varandra. Sådant leder till konflikter. Tornedalingar är helt annorlunda. De har nog inte accepterat gränsen. De förenas genom sin dialekt och kanske religion. Att vara tornedaling är inte att tillhöra en särskild nationalitet, lika lite som att man är ifrån Södertälje, som jag är. Utvecklingen har gjort att nationsgränser har allt mindre betydelse. Om en s.k. "minoritet" vill snacka sitt eget språk, så får de väl göra det. Det stör ju ingen. För sin egen skull, lär de sig majoritetsspråket. Det innebär att på svenska sidan talar de svenska och på finska sidan talar de finska.
Nationalitetsprincipen som försökte förverkligas på 1800-talet, är en orimlighet. Vad jag vet, finns det bara ett exempel på fredligt förverkligande av densamma: Schleswig, där innevånarna själva genom folkomröstning fick bestämma vart de ville höra. Stater som Sydossetien och Kosovo är inte frukter av konfliktfria självständighetsdeklarationer.
Så titta gärna på kartan! Följ gränsen från havet till Treriksröset! Åk dit! Ni ska finna att vid Kalixälven talar de inte finska. I Överkalix finns fortfarande några som talar överkalixbondska. En svensk dialekt som snart är utdöd, skulle jag gissa. Liksom min egen. Om jag i Södertälje i dag skulle tala mina förfäders språk, skulle nog få förstå mig. Vad göra? Använd förnuftet! Att ha nyhebreiska som officiellt språk i Israel, kan ha fördelar, eftersom invandrare kommer från hela världen. Att göra nyiriska till officiellt språk i Irland, är helt bort i tok. Liksom det är vansinne att förbjuda människor att använda sitt hemspråk. Av praktiska skäl kan en stat inte vara alltför liten. Därför blir det ofta nödvändigt att välja ett eller flera officiella språk. Att som i Sverige kora olika dialekter till "minoritetsspråk", fyller ingen funktion, enligt mitt förmenande. Vet ni exempelvis att yidisch är ett minoritetsspråk i Sverige? Det torde vara svårt, att i vårt land hitta en enda yiddishtalande individ, som inte talar perfekt svenska. Ett meningslöst daltande. Snart är det någon pajsare som kräver att jamska ska ha minoritetsspråkstatus.
Låt oss i stället försöka förstå varandra! Lär er fler språk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar